1. Det är inte lika lätt att se om pressarfoten är nere eller inte jämfört med en vanlig symaskin. Därför har jag minst 10 gånger börjat sy utan att ta ner den vilket gör att sömmen blir helt tjock och ful. Men jag vill ju inte förkasta ett helt plagg bara för det så man gör bäst i att inte titta på insidan.
2. Stjärnvelouren från Stoff och Stil har en tendens att fastna i "gallret" under pressarfoten. Där klumpar det ihop sig så att det är riktigt bökigt att få loss det. Har läst på nätet att man kan lösa det genom att lägga bakplåtspapper under, jätteenkelt! Men har jag gjort det? Nej!
3. Jag ville börja med något riktigt enkelt och eftersom jag ville testa något från min första Ottobre-tidning (1/2012) så gav jag mig på det minsta plagget med svårighetsgraden en plupp, mössan Ernie i snigeltyget från Stoff och Stil. Först gjorde jag en klippmiss (se mer nedan) men beslöt mig ändå för att fortsätta. Mössan har små små öron på sig, mindre än djuröron, och det var minsann inte lätt att göra på en overlock för en nybörjare! De blev helt sneda, såg inte klokt ut även om älskade sonen min var jättesöt i den. Så jag tänkte att jag kunde sy över öronen så att det blev en vanligt rundad mössa. Men den blev helt sned ändå. Var faktiskt snyggare när den fortfarande hade öron på sig.
4. Skam den som ger sig! Jag började på en ny mössa, den här gången i det röda velourtyget jag köpte på Jofotex rea. Det är jag inte rädd om så det tjänar mycket bra som testtyg. (Det luddar förresten något vansinnigt. Hela maskinen har ett korallrött puderlager inuti.) Klippmissen från första gången gjorde jag inte om, jag lär mig! Den här gången var jag mer koncentrerad när jag kom till öronen men inte hjälpte det. Det blev till och med sämre än första gången. Naturligtvis också på ett av öronen som är utåt. Fast det kanske går att vända på hela steken. Får testa.
5. Det är inte jättebra för samlivet att sy. Innan sonen går och lägger sig för natten vill jag ju vara med honom. När jag har lagt honom (kan ju sambon göra också egentligen, men jag ammar lillpojken fortfarande när han somnar på kvällen och det är så mysigt för oss båda så det vill jag inte sluta med än på ett tag) har klockan hunnit bli ca 20.15. Då går jag ner och övar flöjt, det måste jag, och det håller jag på med i 40 till 60 minuter. Klockan har nu blivit drygt 21.00 och jag tar fram symaskinen (äntligen!). En timme försvinner på ett ögonblick men jag försöker sluta innan 22.00. Tanken är att jag ska lägga mig då. Men så tittar jag på diskbänken. Ojdå. Disk från hela dagen. Vi har gjort upp att det ska vara rent i köket och inga tidningar eller sådant på bordet när vi går och lägger oss. Städa, städa, borsta tänderna och godnatt! Fast det brukar inte vara riktigt så här illa. Någon kväll i veckan hoppar jag över att spela flöjt och några kvällar i veckan låter jag bli att sy. Så en kopp te brukar vi hinna med varje kväll. Och titta på något avsnitt av någon serie eller spela lite Uno. Men lägga sig 22.00, det har inte hänt en enda gång ...
Och här är tabbar som inte handlar om brorsan:
1. Jag klippte ut mönstret till mössan Ernie på kvällen dagen innan jag började sy. Har ännu inte införskaffat något mönsterpapper så jag kör med bakplåtspapper för tillfället. Det var för litet för hela mössmönstret, men eftersom mönstret är symmetriskt gick det lika bra att bara rita av halva och istället klippa i dubbelt tyg. Men över natten hade jag glömt bort det där med att det bara var ett halvt mönster och klippte alltså bara ut två yttersidor (eller innersidor om man hellre vill se det så) av det söta snigeltyget.
2. Jag hade ju börjat på en tröja med muddrullå i stjärnvelouren så jag tänkte att jag skulle fortsätta med den. Den var något sned (är det vanligt att nybörjare inte kan sy rakt?) men helt okej ändå. När jag sydde på mudden i halsen hade jag glömt att lägga tyget räta mot räta, körde istället räta mot avig sida. Sprätta upp och sy om. Sydde igen men stickningen som var det sista jag skulle göra såg ut som en berg-och-dalbana så den sprättade jag upp redan innan jag provade den på sonen. Andra gången blev det betydligt snyggare så då provade jag det. Nu är det så att sonen har ganska stort huvud och tröjan gick helt inte på. Själva tröjan hade det itne var något problem med, det var mudden. Kollade lite närmare och insåg att jag klippt ut mudden åt fel håll. Den var stretchig uppåt och neråt, inte i sidled. Sprätta, klippa ut ny och sy om. Det stod klart och tydligt i beskrivningen att man skulle mäta mudden så att den passade huvudet innan man klippte ut den. Återigen hade det varit bra om jag gjort det. Åtminstone hade det varit bra om jag gjort det direkt när jag sytt ihop den till ett rör, men inte gjorde jag det. Jag sydde på den och testade sen. Fortfarande för liten. Men nu har jag nog lärt mig detta. Tröjan har jag tappat sugen på att gör färdigt för övrigt. Men samtidigt vill jag inte börja sykarriären med att ha ufon (himla bra namn!) liggandes. Kanske får ta mig i kragen (ha, ha, ha) och klippa ut en ny mudd.
3. Jag ville göra en tröja så jag klippte ut en i snigeltyget. Ärmarna ska ju vara två, så då kan man klippa ut i dubbelt tyg. Smart, eller hur! Jättesmart insåg jag när jag sytt på dem på livet. Jag hade vikt tyget åt fel håll så på den ena armen var sniglarna upp och ner. Ja, jisses.
Nu kanske det låter som att allt går åt pipsvängen, men det gör det inte. Här är listan med allt positivt:
1. Jag har en overlock!
2. Det är kul att sy och jag har minsann inte gett upp trots alla missar. Det är jag stolt över.
3. Efter missödena med mössöronen tränade jag att sy kurvor på gamla restbitar. Nu är jag mycket bättre! (Även om jag behöver träna lite till innan jag börjar sy i mina fina tyger.)
4. Jag har så fina tyger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar